Ibland känner jag bara att jag inte orkar mer. Överallt påminns man. Jag ser barn på stan som har sin pappa vid sidan om. På sociala ser man bilder på andra barn med sin pappa. Eller bara par bilder på kärt par. Eller familjebilder alltså de gör så ont att Lowe inte kommer få detta. Jag blir arg o ledsen för Lowes skull men även för mig själv då jag alltid såg mig bli gammal o bo på ålderdomshem med William. Kanske hittar jag en ny partner i framtiden vem vet men William kommer alltid va Lowes riktiga pappa och mitt livs första riktiga kärlek. De kommer inte va detsamma. Dessa känslor försvinner inte.

Utanför mitt fönster leker barnen och massa bilar åker förbi o livet rullar på. På sociala medier är folk ute o har kul, många unga är ute och festar ikväll. Som om ingenting har hänt. Det tycker jag är så jobbigt att livet bara rullar på o fortsätter fast detta tragiska som hänt för oss som kände William. Lowe skulle ha sin inskolning nu på måndag på förskolan William godkände o tyckte om. Ja livet rullar på men ibland måste man pausa lite så Lowes inskolning blir en vecka senare istället.

Idag låg du i kistan och det var sista gången din kropp fanns där. Aldrig kommer du va i din kropp nån mer o krama oss.

Alla minnen vi har ihop spelas upp i mitt huvud och även din röst. Här om dagen hittade jag ett klipp där du tecknar ”jag älskar dig jätte mycket Emma” så tacksam att ha hittat de alltså. Och alla andra bilder o videos jag har.

Nu ska jag försöka sova ❤️