Hörni, jag får ofta frågor om kärlek, om jag har förhållande, dejtar, varit kär efter Lowes pappa osv.. och alltså de kan ändå va ett ganska känsligt ämne o ba fråga hit o dit. Speciellt folk som ba ”oj har du inte hittat nån än”. För de första så letar jag inte och jo jag har provat och dejta men alltså killar är inte redo för mig och Lowe haha. Bara att dejta mig är mycket det. Jag vet verkligen vad jag vill ha och som person kan jag va jobbig på det sättet. Samtidigt som jag blivit extremt sårad förr o har svårt att gå vidare så vill jag tro på att ge alla människor en ärlig chans för alla är inte samma. Så jag försöker iallafall men de slutar dåligt varje gång haha. De största problemet är väl att killarna inte förstår att de orden jag säger menar jag. Som t.ex. att de inte ens är nån idé o försöka med one night stands. De kommer aldrig hända för min del. Spelar ingen roll hur sugen jag skulle råka vara. Jag kan inte om jag inte känner personen ordentligt. Jag vill ha något seriöst och långsiktigt liksom för faller jag för nån faller jag hårt. Detta hade jag velat oavsett om Lowe fanns här eller inte.
Men det jobbiga är att jag är en sån som ÄLSKAR kärlek. Förhållande har alltid jag älskar o alla de jag varit i ett seriöst förhållande med har varit långvarande och att man pratat om framtid. Jag bara längtar tills jag också kan va sådär lyckligt kär o ha nån o bara hålla om när man inte mår helt 100%. Nån att vända sig till o nån att ge fysisk kärlek till. Att känna sig älskad av nån. De är underbart. Samtidigt som de är så läskigt o jobbigt på nått vis. Att börja om på nytt.
Finns de fler än jag här ute som är ensamstående mammor? Dejtar ni? Hur går de för er? Hur får ni tid o dejta o vart träffar ni dessa o så? ?
