Jag har som ni vet emetofobi, alltså fobi för kräkas och att andra kräks
Lowe var ju magsjuk i april och då hade jag tur att jag sov hemma hos mamma och mamma var jätte jätte snäll och hjälpte mig. Jag kunde verkligen inte hantera det då, skakade så mycket, kunde knappt andas och fick sura uppstötningar av panikattackerna. Veckorna efter det var jag så nojig och sov dåligt, vaknade så fort han hostade o var vaken flera timmar och oroade mig. Det var en natt i september där Lowe hade ätit massa gott hela kvällen och sen vakna jag att de va kräks o jordgubbsbitar på hela kudden. Men de va ingen mer med det sen.
Det var en period när jag precis hade börjat jobba på förskolan som var som värst. Jag tvättade händerna och spritade händerna var 5:e minut, ibland mer. Mitt kontrollbehov tog över. Det kan fortfarande va så vissa dagar på jobbet men inte alls lika ofta som i början då det kunde vara så varje dag att jag hade ångest att bli smittad. Varje natt var en gåva för mig att vakna utan att nån hade kräks.
Nu inatt vaknade jag vid 00.30 av att Lowe hade kräks ner hela kudden.. ?? fick panik alltså. Bytte sängkläder osv o torkade av honom.. sen typ 20 min senare hostade han lite slem.. så peppar peppar, hoppas det bara är för han inte ätit någon riktig mat idag alls. Har erbjudit honom allt möjligt men han har inte ätit nått. Så har bara fått i honom kakor som han tog i smyg. Sen åt han typ en tugga från smörgås.. så hoppas verkligen det är falsk alarm. Men har verkligen panik och ångest. Mamma är ju på landet utanför Örebro så är helt själv hemma (med brorsan då). Detta får mig att ifrågasätta mitt beslut om flytten.. kommer jag verkligen klara av det?
Men nu är det dags att jag måste söka hjälp för detta. Innan det är försent. Vilket det nu nästan är. Jag mår verkligen så dåligt över det. Jag vill ju kunna va en bra mamma men kommer omöjligt kunna det i Västerås. Tänk er det värsta scenariot att vi båda blir magsjuka, jag skulle inte kunna hantera det, på riktigt alltså ? så på måndag ska jag ringa till vårdcentralen och be om hjälp. Hoppas jag kan få ångestdämpande och kanske börja KBT mot det. Fyfan. Alltså jag skulle hellre ha feber alla dagar i veckan än magsjuk i en dag. Det är ju ingen som gillar att vara magsjuk, eller sjuk över huvudtaget men det är sån skillnad att ha emetofobi. ?
