Eftersom jag nyligen gått ut med att Williams dödsorsak var cancer så har jag fått en del frågor om varför Lowe då bara var hos mig hela tiden. (Antog de utifrån sociala medier)
Men såhär är det. Från den dag vi fick veta att han hade cancer som var mitt i en vecka då Lowe var hos mig i Nynäshamn eftersom han hade förskolan där och när vi separerade så flyttade W till hans familj i Järfälla där även jag har min familj (och bor nu). Jag och William hade väldigt bra kontakt då, vi var som bästa vänner. Visst det var tufft efter vår separation eftersom vi fortfarande älskade varandra. Men med kärleken kvar i luften jäklades o skojade vi alltid med varandra. När första helgen närmade sig efter vi fått beskedet så åkte vi till William på sjukhuset på lördagen. Lowe visade sin pappa sina första steg. Han gick massor o va så glad. Jag tyckte det var så jobbigt att va där. När jag åkte där ifrån så fick jag massa ångest och panikattacker. Lowe var ledsen på tåget hem, tåget var proppfullt o jag var fylld med massa känslor.. vi åkte hem, väl hemma lyssna jag på massa musik. När Lowe somnat så låg jag vaken nästan hela natten. Dagen efter åkte vi tillbaka till honom igen. Här följde min bästavän Rana med mig, det betydde verkligne så mycket för mig. Med detta långa vill jag bara säga att vi var bästa vänner när vi fick cancer beskedet så jag ville verkligen att de skulle få tid med varandra. Men vi fick tänka på Lowes bästa. Och där o då trodde vi inte att William hade så kort tid kvar.
Men eftersom Lowe då gick på förskolan hos mig i Nynäshamn och William bodde hos hans föräldrar i Järfälla och Lowe fortfarande ammade osv. Så sov han alla nätter med mig. Men de träffades ibland mitt i veckan o ibland vissa helger. De var iväg till Skansen en gång till exempel medan jag var i skolan. Ni kanske fortfarande tycker det var fel att Lowe var hos mig på heltid. Men då får ni tycka det. För Lowe var jag hans trygghet. Men William var sjuk & kunde inte ta hand om Lowe själv. Egentligen skulle jag flytta tillbaka till Järfälla jag med redan i typ mars men vi fick ingen förskoleplats och det var 3 månaders uppsägningstid på lägenheten. Och då hade vi kunnat dela upp bättre osv om vi bodde i samma kommun.
Denna perioden är så jobbig för mig att prata om för har knappt pratat om det med någon. Min familj vet ju när allt detta hände osv. Min bästavän var där o stöttade mig hela tiden o var hos mig sent vissa kvällar för jag hade svårt o sova osv.
Detta är bilder från lördagen när vi var o besökte W första gången efter vi fått cancerbeskedet ❣️
