Ibland önskar jag att jag kunde vara mer öppen med er. Men har blivit mer o mer noga med vem jag berättar saker för osv för dehär med tillit är svårt alltså. Är så mycket jag önskar jag kunde berätta för er så jag kunde få stöd o peppning från er. Men jag är nog inte redo för det än. Så mycket som har hänt. Jag som sa på nyår att dehär året kommer bli så bra! Ny start och allting! Men nej.
Hann inte ens gå 3 veckor på året innan vi fick ett riktigt tufft besked som vänt upp o ner på vårt liv. Jag har inte vetat hur jag ska hantera det. Hur ska jag leva livet efter detdär. Vissa dagar har varit skit måste jag erkänna. Jag har gråtit flera gånger i skolan (tacksam ändå att jag har så fina vänner som finns där för mig ❤️) Har varit så mycket också med lägenhet o förskolan osv. Känns så tufft faktiskt o inte veta hur dehär året ser ut ang förskola, jobb o lägenhet.. men får helt enkelt följa med livets ström o se vad som händer för livet är verkligen en berg o dalbana.
Det känns som att man alltid måste sätta upp en fasad ni vet? Att allt är perfekt.
Men jag kan iallafall nu idag säga att de börjar vända lite nu. Jag börjar må lite bättre. Hitta en ny balas o vardag i livet. Men som sagt de är okej o va ledsen o vissa dagar orkar jag inte med något. Ändå kämpar jag mig till skolan vissa dagar o slutar med att jag gråter där. Men. Livet är så himla orättvist o tufft. Är bara o inse det.
Dethär lovet behövde jag verkligen känner jag! Kommer träffa massa folk jag älskar o bryr mig om som gör mig glad. Sedan även få egentid o tid att komma ikapp o skolan men även va med min lilla Lowe extra. Ta sovmorgon (som är till senast 7.30 dock haha men ändå)
Och hörni, ta aldrig era nära o kära för givet. Visa dagligen att ni älskar o bryr er om dina vänner o släktingar ❣️
