Att bli singel som mamma gör det svårare att hitta en partner anser jag. Om jag hade varit som vilken annan 19 åring som blivit singel så hade jag kört på känslan o blivit tillsammans med den jag faller för. Men nu kan jag inte tänka så för jag har min lilla Lowe att även ta hänsyn till. Sen har jag även lärt mig en hel del från mitt förhållande där jag vet vad jag inte klara av och inte vill ha hos en partner o sådär. Så jag försöker ta lärdom av detta istället för o va ledsen för att det är över.
För mig är det först o främst det viktigaste att den framtida partnern har stor respekt och är snäll mot både mig och Lowe. Att vara charmig och ha humor är även viktigt för mig o något jag faller extra för.
Jag har aldrig varit en sån som har krav på att partnern ska se ut si och så. Utseendet har på riktigt ingen betydelse men självklart måste jag ändå kunna bli attraherad till den personen men det brukar även komma automatiskt om man faller för en persons personlighet liksom.
Eftersom jag har en son så vill jag att partnern accepterar att jag har ett barn liksom. Så det är viktigt för mig att han är mogen och redo för att även klicka med min lilla Lowe. Om det blir seriöst så vill jag ju att den personen ska förstå min vardag och att jag inte kan gå ut sent varje kväll/ spontant resa bort osv. Alltså att den personen inte lever ett liv o festar 24/7 eller liknande för det funkar inte med min vardag.
Vill bara avsluta detta inlägg med ett fint citat som jag alltid älskat ❣️
”The best relationship usually begin unexpectedy”
