Hur mår jag egentligen?
Har fått så många som bryr sig o frågar hur jag mår efter allt detta. Och såklart mår jag inte bra. Då skulle jag ljuga. För detta är så himla tufft. Det jobbigaste jag varit med om, utan att ens överdriva.
Det känns som att jag lever i nån slags bubbla. Jag är inte 100 närvarande. Ibland försvinner jag in i verkligheten o glömmer bort allt för några sekunder. Men resterande timmar på dygnet tänker jag på William. Jag tänker på vad jag kunde gjort annorlunda. Vart han är? Hur ska jag fortsätta livet nu? Hur blir de när Lowe blir äldre? Ja ni vet tankarna snurrar runt. Men jag gråter inte så mycket för större delen av dagarna så lever jag än i dendär chocken o har inte förstått att det är såhär det kommer va nu. Att aldrig träffa honom igen. Men de där få stunderna jag förstår att jag faktiskt planerar hans begravning o aldrig aldrig får krama honom igen så gråter jag sönder o vet inte hur jag ska sluta. På nätterna ligger jag vaken till typ kl 01 eller senare o bara tänker eller kollar tillbaka på gamla bilder. Äter också så dåligt för har knappt någon matlust alls.
Ni som inte varit med om o förlora en sån nära kommer inte förstå detta alls. Det gjorde inte jag när folk försökte förklara för har aldrig aldrig varit på en begravning eller haft någon jag känner som dött. Min bästavän försökte förbereda mig hur de kommer kännas när de händer men jag förstod aldrig. Tänkte väl att ja de är klart de kommer va tufft men förstod aldrig hur tufft o hur de skulle kännas. För jag känner mig trasig hela tiden. Känner bokstavligen hur mitt hjärta är i tusen bitar.
Jag känner inte för o va med någon. Vill helst va själv eller med de jag verkligen kan va mig själv med. O inte behöver låtsas va glad. Typ min bästavän som jag va med en heldag i tisdags. Kände liksom att åker tankarna iväg o jag blir ledsen så finns hon där o håller om mig.
Jag tar dag för dag och orkar knappt tänka en vecka framåt för den tiden finns liksom inte. Att Lowe börjar förskolan om mindre än en månad har jag inte ens tänkt på eller börjat förbereda för. För de känns så långt borta. Varje dag måste jag kämpa mig igenom.
Du är älskad o saknad W ❤️
